Översvämningarna i Spanien beskrivs som de värsta på flera decennier. Lidia Marquino Fernandez bor i Stockholm men har familj i Valencia och känner sorg när hon ser sina nu lertäckta barndomskvarter.
– Det svåraste är att man är i Sverige och inte kan göra något, säger hon.
På morgonen innan ovädret drog in över staden gick folk till jobbet som vanligt – i tron om att det kraftiga ovädret var ofarligt.
Lidia Marquino Fernandez, 32, menar att varningarna från spanska myndigheter var senfärdiga. En bild som delas av pappa Gregorio Marquino – folk var oförberedda på den stundande katastrofen:
– Man sa aldrig att vi skulle stanna hemma och på morgonen gick vi till jobbet, allt var som vanligt, säger Gregorio Marquino.
Hemska scener
När Lidia får tag i sin pappa dagen efter katastrofregnet har han precis tagit sig hem från kontoret. En resa som vanligtvis tar 20 minuter, tog nu 3 timmar.
Bilar som dragits med i de enorma vattenmassorna blockerade vägarna till och från staden. På väg hem bevittnade pappan hemska scener. En lastbil omgiven av polis och räddningspersonal.
– Det stod en lastbil som kört fast i en rondell, när de tog bort den hittade de kroppen av en 23-årig kvinna, berättar pappan.
– Det är sorgligt, så sorgligt, säger Gregorio Marquino till sin dotter.
Svårt som anhörig
Katastrofen drabbade främst de omkringliggande områdena av staden. Valencias stadskärna däremot – där Lidias pappa bor – skonades från de värsta översvämningarna. För Lidia Marquino Fernandez hemma i Sverige är situationen svår att hantera.
– Det svåraste är att man är i Sverige och inte kan göra något, berättar Lidia Marquino Fernandez.
– Man är så långt borta, det enda man kan göra är att försöka få kontakt med sina nära, tillägger hon.
Översvämningarna har i skrivande stund krävt över 200 dödsoffer och dödstalen spås fortsätta stiga vartefter räddningsarbetet fortskrider.